Lite guds ord och annat!
Dagen började med ett möte, gick smidigt. Därefter var det begravning i Traryd, min moster. Så hem till mamma som suttit och väntat i över en timme med jacka och mössa. Så fram med värmeborsten och gjorde henne fin i håret. Sen åkte vi. Jag är väl som många andra, inte speciellt road av att gå i kyrkan. Men hade i alla fall bestämt mig för att lyssna noga på vad prästen hade att säga. Om det finns något som jag kan behöva höra. Han sa en sak som gjorde att jag slutade lyssna...att döden är bara början, Gud offrade Jesus för att han ska ta hand om alla som kommer till himlen och leva i evigheten. Hur kan de veta det? Eller är det en efter konstruktion.
Men som vanligt när jag är i kyrkan (vanligt och vanligt, det är desvärre tillfällen som dessa, och det är tack och lov inte så ofta) så sjunger jag med för full hals. Dels för att det är inte många som sjunger, dels för att det är bättre att sjunga med för då går tiden fortare. Usch, det låter inte klokt, men det är inte kyrkobesöket som gör att man sörjer eller tar farväl, det kan göras på många olika sätt.
Som Peters begravning på Öland, en vacker sensommardag och allt var utomhus, inga psalmer, inga böner, ingen präst. Gitarrspel och fin musik och tal till Peter. Det var så vackert och så ledsamt.
Efter begravningen idag var det middag, träffade en del av mina kusiner som jag inte sett på länge, men vi gjorde inte så mycket mer än hälsade, för alla satt på sina platser och åt, efter maten tog prästen fram ett sånghäfte med psalmer igen, så det var bara att sjunga igen. Upptäckte också att jag hade tagit min klänning ut och in. Sömmarna stod i sidan och volangen trådade sig...min syster fick ett hysteriskt skrattanfall, typiskt, för det var knäpptyst och man fick inte skratta. Jag vässte till henne att bita sig i kinden. Gick sådär. En del äldre blängde på oss, tänkte säkert "fy va opassande att fnittra här", jag inte vet jag. Ville i alla fall hem så fort som möjligt. Så efter mat och musik, kaffe och tårta åkte vi så till baka hem.
Nu är det snart lyxfällen!
Git
Men som vanligt när jag är i kyrkan (vanligt och vanligt, det är desvärre tillfällen som dessa, och det är tack och lov inte så ofta) så sjunger jag med för full hals. Dels för att det är inte många som sjunger, dels för att det är bättre att sjunga med för då går tiden fortare. Usch, det låter inte klokt, men det är inte kyrkobesöket som gör att man sörjer eller tar farväl, det kan göras på många olika sätt.
Som Peters begravning på Öland, en vacker sensommardag och allt var utomhus, inga psalmer, inga böner, ingen präst. Gitarrspel och fin musik och tal till Peter. Det var så vackert och så ledsamt.
Efter begravningen idag var det middag, träffade en del av mina kusiner som jag inte sett på länge, men vi gjorde inte så mycket mer än hälsade, för alla satt på sina platser och åt, efter maten tog prästen fram ett sånghäfte med psalmer igen, så det var bara att sjunga igen. Upptäckte också att jag hade tagit min klänning ut och in. Sömmarna stod i sidan och volangen trådade sig...min syster fick ett hysteriskt skrattanfall, typiskt, för det var knäpptyst och man fick inte skratta. Jag vässte till henne att bita sig i kinden. Gick sådär. En del äldre blängde på oss, tänkte säkert "fy va opassande att fnittra här", jag inte vet jag. Ville i alla fall hem så fort som möjligt. Så efter mat och musik, kaffe och tårta åkte vi så till baka hem.
Nu är det snart lyxfällen!
Git
Kommentarer
Postat av: Farmskan
Det är så härligt att läsa Git för det är precis du!! Kramar till dig
Trackback
