GPS för virrpannor!
Jag och fru Ekdahl har varit i Stockholm, trot eller ej, men vi kom både fram och tillbaka. Startade i tisdags kväll kl 17 skulle tåget gå till stor staden. Började med att det var försenat ca 45 min, vi gick till torggrillen för en kaffe...det var slut, då tar vi en glass! Den var också slut. Vi tog en vatten.
När vi kommer tillbaka till stationen, möter vi tvillingarna från jobbet som säger:
- då missar ni anslutningståget i Alvesta.
- eh, vad, jaha, det har vi inte tänkt på, vad gör vi då?
- gå in på biljettkontoret när ni kommer dit, så hjälper de er.
Det gjorde vi och det löste sig. Vi kom fram en timme för sent. Checkade in i ett litet rum, helt ok, sängen var däremot ca 80 cm bred och stod intill väggen, vilket innebar att vi båda hade problem att vända oss utan att sparka i väggen.
Dagen efter åkte vi ut till Cirkus tidigt, lyssnade på flera olika företag föredragshållare, en del bra en del mindre bra.
Tillbaka till hotellet för att senare åka till en Thairestaurang som skulle vara något utöver det vanliga. 1,5 timmes väntetid för att få ett bord, så vi gick nestgårds och åt gott där istället. MEN, utanför restaurangen satt Mikael Persbrandt där, wow! När vi ätit färdigt, såg vi att hans fru och barn också var med, de gick upp i en trappuppgång och frun ropade åt Mikael att köpa choklad och glass. Han vände och gick åt andra hållet. Jag och fru E satt kvar, för när han kom tillbaka med glassen, så skulle vi haffa honom och be om att få ta ett kort på honom och oss tillsammans. Vi satt och väntade i en halv timme och frös häcken av oss. Han kom inte, &%¤"¤&& - skit, vi ville ju ha det med oss hem.
Här kommer i alla fall ett kort som vi kunde ha tagit själva! Är han inte
kaxig?!
Då var det dags för oss att ta oss till hotellet. Vi står i en fyrvägskorsning, eh, vilket håll ska vi gå åt? Ingen av oss visste vilket vädersträck vi skulle ta oss till. Fru E stoppade en taxi, sa adressen, han visste inte åt vilket håll det låg, så jag sa att det ligger vid stationen. Han körde mot detta, när vi passerade en skyltfönster med glaskonst och annat, trodde jag att vi var framme, så jag sa åt taxin att stanna, det gjorde han, vi klev ut. Vi var inte framme där vi trodde. Fnittriga som två vilsna tonåringar, började vi vandra och snart såg vi stationen, då visste vi att vi snart var framme vid hotellet. Skönt.
Somnade gott och åt en god frukost. Vandrade sedan till stationen. Mycket folk där så sa jag, fattas bara att de byter spår nu...då gjorde dom det. Åja, det var inte så svårt att hitta, bara att följa strömmen. MEN, framför vårt tåg låg ett godståg, de kör sakta. Innebar att vi körde också sakta halva sträckan, blev sena och missade tåget i Alvesta igen. Fick äta en korv till lunch (den hade jag nytta av hela eftermiddgen sen). Såg förresten en till kändis på tåget Annika Lantz, osminkad.
Fanns inget kort utan smink.
Ja, sen var vi tillbaka på jobbet efter en del bra saker i stora staden, självklart en massa garv och därmed lever vi ytterliggare några år längre.
Ha en go kväll!
Git
När vi kommer tillbaka till stationen, möter vi tvillingarna från jobbet som säger:
- då missar ni anslutningståget i Alvesta.
- eh, vad, jaha, det har vi inte tänkt på, vad gör vi då?
- gå in på biljettkontoret när ni kommer dit, så hjälper de er.
Det gjorde vi och det löste sig. Vi kom fram en timme för sent. Checkade in i ett litet rum, helt ok, sängen var däremot ca 80 cm bred och stod intill väggen, vilket innebar att vi båda hade problem att vända oss utan att sparka i väggen.
Dagen efter åkte vi ut till Cirkus tidigt, lyssnade på flera olika företag föredragshållare, en del bra en del mindre bra.
Tillbaka till hotellet för att senare åka till en Thairestaurang som skulle vara något utöver det vanliga. 1,5 timmes väntetid för att få ett bord, så vi gick nestgårds och åt gott där istället. MEN, utanför restaurangen satt Mikael Persbrandt där, wow! När vi ätit färdigt, såg vi att hans fru och barn också var med, de gick upp i en trappuppgång och frun ropade åt Mikael att köpa choklad och glass. Han vände och gick åt andra hållet. Jag och fru E satt kvar, för när han kom tillbaka med glassen, så skulle vi haffa honom och be om att få ta ett kort på honom och oss tillsammans. Vi satt och väntade i en halv timme och frös häcken av oss. Han kom inte, &%¤"¤&& - skit, vi ville ju ha det med oss hem.
Här kommer i alla fall ett kort som vi kunde ha tagit själva! Är han inte
kaxig?!
Då var det dags för oss att ta oss till hotellet. Vi står i en fyrvägskorsning, eh, vilket håll ska vi gå åt? Ingen av oss visste vilket vädersträck vi skulle ta oss till. Fru E stoppade en taxi, sa adressen, han visste inte åt vilket håll det låg, så jag sa att det ligger vid stationen. Han körde mot detta, när vi passerade en skyltfönster med glaskonst och annat, trodde jag att vi var framme, så jag sa åt taxin att stanna, det gjorde han, vi klev ut. Vi var inte framme där vi trodde. Fnittriga som två vilsna tonåringar, började vi vandra och snart såg vi stationen, då visste vi att vi snart var framme vid hotellet. Skönt.
Somnade gott och åt en god frukost. Vandrade sedan till stationen. Mycket folk där så sa jag, fattas bara att de byter spår nu...då gjorde dom det. Åja, det var inte så svårt att hitta, bara att följa strömmen. MEN, framför vårt tåg låg ett godståg, de kör sakta. Innebar att vi körde också sakta halva sträckan, blev sena och missade tåget i Alvesta igen. Fick äta en korv till lunch (den hade jag nytta av hela eftermiddgen sen). Såg förresten en till kändis på tåget Annika Lantz, osminkad.
Fanns inget kort utan smink.
Ja, sen var vi tillbaka på jobbet efter en del bra saker i stora staden, självklart en massa garv och därmed lever vi ytterliggare några år längre.
Ha en go kväll!
Git
Kommentarer
Postat av: Farmskan
En underbar historia =)
Kram
Trackback
