07.22!!!

Shit va läskigt, kisade mot taket (det är där min nya väckarklocka visar sig) och ser att klockan är 07.22, stirrar en stund och försöker räkna ut hur många gånger jag kan snoza innan det är dags att gå upp...Herre j---lar jag måste upp nu!! Lugnar ner mig för ett ögonblick och tänker att morgonen är nu förstörd, jag har två alternativ att se till att den blir bra, genom att messa Elin och säga som det är, eller att ge sig den på att vara på jobbet kl 8:a. Jag valde atlernativ två. 

Snubblade mer eller mindre in på toan, helt plötsligt hade jag smink lite här och var i ansiktet, håret var som på en isprinsessa med ett spänne i nacken. Så bar det iväg. Var på jobbet 08.00! Först då fattade jag att jag borde nog valt alternativ ett: accepterat att jag försovit mig och ätit min frukost och läst tidningen. Tog minst en timme innan jag var till någon nytta. Tror jag.

Hur kunde detta hända? 



Fullt ös - medvetslös på jobbet. Men vilket fokus! helt otroligt. 

Har hämtat ut min julklapp idag, jätte spännande eftersom jag glömt bort vad jag beställde. Slet upp paketet som ett nyfiket litet barn. Surprice! En vas i glaskristall, sådan fin lyster, den blir fin fin i fönstret med en bukett i.

Tror jag ska överraska mig med mer paket framöver, beställa något, som jag sedan kommer att glömma bort vad det är. Men som jag vill ha, eftersom jag beställt det själv. 

Vill gärna dela med mig av en helt given  text av Kaye Des Ormeaux, svensk text Helen S Wirén:

Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.

Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett hjärta,
för alltid fullt av sår.

   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0