Vår son!
De som känner mig vet ju att jag har två söner. Men jag har faktiskt en son till! Han heter Munstafa och bor i Ghana. Han är 10 år och vi är faddrar åt honom sedan 3 år tillbaka. Han ritar teckningar och skickar och genom en översättare skriver han hur han och familjen har det.
Just nu har han 45 minuters väg att gå varje morgon till skolan, inga sura miner där. I byn där han bor (Jawia) håller de på med ett projekt och bygger en skola, så barnen där inte behöver gå så långt för att komma till skolan.
Det är genom Plan som vi kom i kontakt med Munstafa. Han lever tillsammans med sin mamma och pappa där och är just nu hälsan själv.
Att vara fadder och ha en liten "son" som fadderbarn är verkligen något som värmer mitt hjärta, att veta att jag kan göra något för en liten kille och hans familj. Att veta att pengarna går fram och att de gör nytta. Genom brevkontakt får vi veta hur han har det och hur han mår. Även vad som händer i byn.
De vuxna som bor där får också lära sig om barns rättigheter. Som så mycket annat är många fler som behöver lära sig. Barn har också rättigheter!
Det gör en ödmjuk inför den verklighet vi lever i idag, som vi tar många gånger för självklar. Den är inte självklar för alla. Att ha en läkare inom räckhåll (närmaste läkare i Jawia ligger 2 timmar iväg).
Jag är tacksam för det liv jag har och jag gör allt för att njuta av varenda stund, men självklart har jag även stunder som är mindre kul. Det har nog de flesta.
En del bilder som Munstafa och hans familj har skickat!
För varenda unge!!
Just nu har han 45 minuters väg att gå varje morgon till skolan, inga sura miner där. I byn där han bor (Jawia) håller de på med ett projekt och bygger en skola, så barnen där inte behöver gå så långt för att komma till skolan.
Det är genom Plan som vi kom i kontakt med Munstafa. Han lever tillsammans med sin mamma och pappa där och är just nu hälsan själv.
Att vara fadder och ha en liten "son" som fadderbarn är verkligen något som värmer mitt hjärta, att veta att jag kan göra något för en liten kille och hans familj. Att veta att pengarna går fram och att de gör nytta. Genom brevkontakt får vi veta hur han har det och hur han mår. Även vad som händer i byn.
De vuxna som bor där får också lära sig om barns rättigheter. Som så mycket annat är många fler som behöver lära sig. Barn har också rättigheter!
Det gör en ödmjuk inför den verklighet vi lever i idag, som vi tar många gånger för självklar. Den är inte självklar för alla. Att ha en läkare inom räckhåll (närmaste läkare i Jawia ligger 2 timmar iväg).
Jag är tacksam för det liv jag har och jag gör allt för att njuta av varenda stund, men självklart har jag även stunder som är mindre kul. Det har nog de flesta.
En del bilder som Munstafa och hans familj har skickat!
För varenda unge!!
Kommentarer
Postat av: Älmhultare
Fint gjort du har ett gott hjärta!
Du har rätt folk i Sverige är oerhört bortskämda med allt och gnäller och klagar för struntsaker
Trackback
